Carl Gustaf von Rosen, född 19 augusti 1909 i Helgesta, Södermanland, död 13 juli 1977 i Etiopien, svensk greve, flygare, grundare av det kejserliga flygvapnet,, hjälpflygare i Afrika under 1950- och 60-talen och en av pionjärerna inom svenskt flyg.
Greve Carl Gustaf von Rosen var en av förra seklets mest fascinerande människoöden i vårt land. Tillhörande en förnäm grevlig ätt gjorde han på egna förtjänster sig ett namn i historien genom sitt älskvärda och med alla jämlika uppträdande, sin flygskicklighet samt ständigt odlande människokärlek. Även om en ibland överdriven envishet och ovilja att ta andras råd också fanns i hans väsen så övervägde hans goda sidor.
Von Rosen föddes 19/8 1909. Ett passande år för den blivande flygaren då fransmannen Louis Blériot samma år med sitt 25 hkr:s biplan blivit den första att flyga över engelska kanalen. Carl Gustafs far var den kände upptäcktsresanden, godsägaren greve Eric Gustaf von Rosen (1879-1948) och modern var friherrinnan Mary Fock (d. 1967). Moderns syster var den sedermera världsbekante Karin Fock som efter att ha skilt sig från sin svenske man, en friherre von Kantzow 1922 gifte sig med den sedermera ökända Riksmarskalken Herman Göring. Denna kom att vara familjen närstående under flera år.
Carl Gustafs första flygtur gjordes redan som elvaåring 1920, dock inte själv bakom styrratten. Det var hans mosters man Göring som flög. Konsten att behärska nymodigheten att flyga hade han lärt sig under 10-talet och flög under första världskriget tillsammans med bl.a. den legendariska flygbaronen Manfred von Richthofen (röde baronen), krigets erkänt skickligaste flygraess. En bättre lärare inom detta område kunde knappast den unge von Rosen ha önskat sig.
Sin militärtjänst gjorde naturligtvis von Rosen i flyget. Han ryckte in 1930 på flygflottiljen F2 Såtenäs. Här gjorde han sig känd som en hurtig och vänskaplig officer som trots sin högättade bakgrund aldrig spelade på denna.
1935 skulle bli ett år då von Rosens kastade sig ut i den internationella hetluften, sedan han tidigare bla. verkat som konstflygare. Röda korset hade nämligen för von Rosen räkning tillfrågat den svenska regeringen om tillstånd för denne att med sitt Heinkel-flygplan få deltaga i abessinerambulansen, vilket den svenska regeringen accepterade. Flygexperter var emellertid skeptiska till en sådan aktion p.g.a. de många höga berg i området och bristen på landningsbanor, en skepticism som negligerades. Von Rosens uppgift blev att stå för kommunikationen mellan de nedskickade svenska hjälpambulanserna och sjukhusen. Snart blev dock hans uppgift en annan...
Den 30 December 1935 bara ett par månader efter det att von Rosen kommit ner anföll tio italienska flygplan utrustade med kulsprutor och bomber de svenska ambulanserna varav en svensk avled. Ambulansstyrkans chef, doktor Fride Hylander blesserades och flögs till sjukhus av von Rosen. Händelsen väckte förstämning i Sverige och togs upp i många nyårstal bl.a. av ärkebiskopen.
Under andra världskriget deltog von Rosen som bombflygare i finsk tjänst mot Ryssland. Han gifter sig även under kriget en tredje och sista gång 1943 med Gunvor Martin (f. 1917). Två år efter krigsslutet, närmare bestämt den 10 Maj 1947 skulle den svenske greven göra en bragd som skulle skapa eko i hela världen. Ett år tidigare hade han blivit överste och chef för Abessiniens flygvapen och skulle nu försommaren 1947 för dess räkning flyga ner ett inköpt svenskt tresitsigt SAAB-Safir flygplan från fosterlandet. Detta göres i vanliga fall åtminstone med en mellanlandning.
När så von Rosen efter starten från Stockholm, trotsande dimma, medelhavet och piskande sandstormar i Libyens öken under tio timmars blindflygning slutligen nådde resans mål Abessiniens huvudstad, Addis Abeba, hade han under en fantastisk nonstop-flygning tillryggalagt 6220 km på 31 timmar. Detta var sannerligen en makalös bragd som blev nytt världsrekord för ensamflygning nonstop och kan liknas vid Charles Lindberghs flygning över Atlanten. För denna oerhörda prestation tilldelades han "förtjänstmedalj i guld med vingar" av Kungliga Svenska Aeroklubben (KSAK).
Efter att i tio år varit chef för Abessiniens flygvapen tog von Rosen avsked den 17 Juli 1956 med överstes grad. I Sverige blev han slutligen flygkapten, men äventyren var ännu inte till ända för svensken. 1968 var han åter i luften då han med ett DC-7 flygplan i undsättningsflygningar till Biafra som försökte bryta sig ur Nigeria ledde de biafranska flygräderna, något som väckte stor sensation. Det fruktansvärda inbördeskriget skulle få ca. två miljoner döda, de flesta av svält, det var just det sistnämnda framgent von Rosen ville försöka råda bot på.
Den svenska regeringen tog emellertid avstånd mot det sätt som von Rosen tagit parti för de biafranska utbrytarna. Samma år hade han med uppenbar risk för sitt eget liv tillsammans med fem andra svenska flygare transporterat 18 ton livsmedel och med detta räddat, åtminstone tillfälligt livet på omkring 3 000 barn. Von Rosen framhöll å det starkaste vikten av ökade insatser mot svälten och ämnade så snart som möjligt återvända för att göra vad han kunde. Den 13 Juli 1977, en månad före sin 68-årsdag råkade dock Carl Gustaf von Rosen, när han tillsammans med Abessinska hjälparbetare i sydöstra Abessinien ut för en gerillaattack som ändade hans liv.
Greve Carl Gustaf von Rosen är utan tvekan en av förra seklets märkligaste gestalter i Sveriges land. Tillhörande en fin familj, men utan att glänsa därav, var han av kamrater uppskattad och lojal. Full av äventyr, som han sannolikt ärvt från sin fader, upptäcktsresanden Eric von Rosen gav han sig, ibland våghalsigt, i kast med en rad projekt med till synes outsinliga krafter. Att han hade en äkta känsla för att hjälpa andra stod alldeles klart, även om hans klara ställningstaganden ibland väckte undran så var alltid viljan till målet där, och den varade ända till det dramatiska slutet.
Länkar:
http://surfcity.kund.dalnet.se/swedish_aviators/sweden_rosen.htm http://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Gustav_von_Rosen
onsdag 13 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar