Andra världskriget

Andra världskriget var en världsomspännande militär konflikt som inleddes när Tyskland invaderade Polen den 1 september 1939 och slutade den 2 september 1945 med Tysklands och Japans totala nederlag i och med den allierade invasionen av Berlin och atombombningen av Hiroshima och Nagasaki. Kriget bestod av flera större och mindre konflikter, där de dominerande stod mellan å ena sidan axelmakterna Tyskland, Italien och Japan och å andra sidan de allierade Storbritannien, Frankrike och, under senare delen av kriget, Sovjetunionen och USA. Därutöver deltog ett mycket stort antal andra stater. Från och med 1942 fanns det få stater i världen som stod utanför kriget.

Medan första världskriget i huvudsak utspelade sig i Europa var andra världskriget verkligen ett globalt krig. Förutom Europa bedrevs kriget i Nordafrika, Ost- och Sydostasien, Atlanten och Stilla havet. Dock upp till 80 % av alla strider skedde ändå i Europa och de två största motståndarna här var Tyskland och Sovjetunionen. De krigförande staterna satte också in alla tänkbara resurser för att vinna. Kriget ledde också till umbäranden utan motstycke för civilbefolkningen och avslutades med att ett nytt fruktansvärt vapen - atombomben introducerades för världen. Över 60 miljoner människor dödades i andra världskriget, vilket gör kriget till den dödligaste konflikten i mänsklighetens historia.

Bakgrund

Efter första världskrigets slut 1918 stod Tyskland som förlorare. Vid fredskonferensen i Versailles 18 januari 1919 ansågs Tyskland som ansvarigt för kriget, och ett enormt krigsskadestånd utkrävdes. Tyskarna förbjöds att ha krigsflotta, militärflygplan och stridsvagnar, armén fick bestå av maximalt 100 000 man och Rhenlandet skulle demilitariseras.

En något förenklad beskrivning av Versaillesfreden är att den var en hård fred men inte tillräckligt hård för att knäcka den tyska industrikapaciteten. Villkoren för freden var hårda, bland annat fick Tyskland avträda alla sina kolonier. Vidare fick landet (som nämndes ovan) inte ha någon flotta och krigsmakten skars ner till ett minimum. Dessutom dömdes Tyskland att betala ett jättelikt krigsskadestånd och fick ta på sig hela skulden för kriget. I synnerhet det sistnämnda, den så kallade krigsskuldsparagrafen orsakade en enorm bitterhet hos många tyskar. Bland extremister på högerkanten samt inom militären föddes också "dolkstötslegenden", det vill säga att orsaken till förlusten var att soldaterna blivit svikna av politikerna på hemmaplan. En av många som framförde detta var Adolf Hitler, som 1921 blev ledare för NSDAP - nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet, mer känt som nazistpartiet.

Det var den tyska krigsledningen som bad om det vapenstillestånd vilket kom att träda i kraft den 11 november 1918. Tysklands resurser var vid det här laget uttömda och landet stod inför en enorm övermakt där till exempel 300 000 nya amerikanska soldater anlände varje månad. Dessutom hade en revolution utbrutit och kejsaren Wilhelm II tvingats att avgå. Redan flera månader tidigare hade Tyskland övervägt att be om vapenstillestånd. Tyskland var med andra ord besegrat, något som extremister som Hitler och likasinnade inte ville inse.

1923 drabbades Tyskland av en extrem inflation som ruinerade många människor men landet fick 1924-25 ordning på ekonomin och mot slutet av 20-talet fungerade den unga demokratin relativt bra. Levnadsstandarden steg och stödet för NSDAP var ganska lågt. Snart skulle emellertid förutsättningarna bli annorlunda och Hitler ges möjlighet att vinna stöd från breda befolkningslager.

Den ekonomiska depressionen i början av 1930-talet medförde att Tyskland drabbades av massarbetslöshet. Krisen ledde till ett allmänt politikerförakt och tron på demokratin sjönk till bottennivåer hos många tyskar. Många såg Hitlers nazistparti som räddningen, en "stark man" som visste vad han ville och inte bara ägnade sig åt politiskt "käbbel". Hitler lovade att utplåna arbetslösheten och att få Tyskland på fötter igen. I riksdagsvalet 1932 blev NSDAP största partiet med 40 % av rösterna. I januari 1933 utsågs Hitler till rikskansler (regeringschef). En utbredd myt är att det var speciella grupper vilka röstade på Hitler, det var dock människor från alla samhällsklasser som valde Nationalsocialisterna. De såg i Hitler en "räddande ängel" som kunde återupprätta Tysklands ära samtidigt som han lovade en god ekonomisk framtid.

Väl utnämnd till rikskansler förbjöd Hitler snabbt alla partier utom NSDAP och gjorde sig själv till diktator, från och med 1934 både som regeringschef och statschef (Führer). Åren som följde inleddes planeringen för det som skulle bli andra världskriget. Allmän värnplikt återinfördes (vilket stred mot Versaillesfreden) och en kraftig militär upprustning inleddes.

1938-39 införlivades Österrike med Tyskland och Tjeckoslovakien delades mellan Tyskland, Polen och Ungern. Allt som västmakterna förmådde att göra var att protestera. Att västmakterna inte agerade kraftfullare berodde dels på att de till varje pris ville undvika ett nytt storkrig, dels på att Nationernas förbund (NF), FN:s föregångare, inte fungerade som det var tänkt. Det berodde delvis på att USA, trots dåvarande presidenten Woodrow Wilsons önskan aldrig gått med i organisationen utan bedrev en isolationistisk politik. Hitler uppfattade västmakternas brist på agerande som ett tecken på svaghet och fortsatte förberedelserna för krig.

Samtidigt som Tyskland förberedde sig för krig blev läget allt oroligare i Ostasien. Japan inledde i början av 30-talet en aggressiv utrikespolitik. 1931, i och med första kinesisk-japanska kriget, införlivades Manchuriet i Japan (från och med 1932 en japansk lydstat). 1937 invaderade japanska trupper resten av Kina och andra kinesisk-japanska kriget inleddes vilket så småningom blev en del av andra världskriget. Även här stod NF maktlöst. I Afrika hade Italien 1936 invaderat Abessinien (Etiopien) och 1936-39 rasade spanska inbördeskriget med inblandning från både Tyskland och Italien. Även Albanien blev invaderat och ockuperat av Italien. NF införde vissa restriktioner mod de aggressiva staterna men dessa var ej tillräckliga för att förhindra en eskalerande utveckling.

När Hitler sommaren 1939 ställde krav på Polen var måttet rågat för Frankrike och Storbritannien och de förklarade att de skulle gå i krig mot Tyskland om Tyskland anföll Polen. Hitler ville till varje pris undvika ett tvåfrontskrig och valde i detta läge att underteckna en icke-aggressionspakt med Sovjetunionen, Molotov-Ribbentroppakten, som även innehöll en hemlig del om uppdelning av Baltikum, Öst- och Centraleuropa. Fransmännen och britterna gav Polen garantier att militärt stödja landet om Tyskland skulle anfalla. Den 1 september 1939 invaderade Tyskland Polen och andra världskriget hade inletts. Två dagar senare, den 3 september, förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland. Europa hade återigen drabbats av ett storkrig som skulle bli mycket större och blodigare än första världskriget.

Krigets följder

Andra världskriget började som ett europeiskt krig men efterhand spred det sig och från och med december 1941 var det ett globalt krig. I krigets efterdyningar följde flera stora förändringar på den världspolitiska scenen.

Före kriget hade Storbritannien med sitt jättelika kolonialimperium varit den ledande stormakten, men trots att det tillhörde de ledande segrarmakterna hade kriget tärt hårt på dess resurser. Frankrike hade före kriget räknats som Europas ledande militärmakt, men denna uppfattning hade tyskarna ändrat på redan i början av kriget.

Efter krigets slut framträdde istället två särklassiga supermakter, USA och Sovjetunionen. Den amerikanska industrin var oskadad och stod nu för halva världens BNP. Den nyvunna positionen som världens mäktigaste stat innebar att USA:s roll i världspolitiken blev helt annorlunda än innan. Stalins land, Sovjetunionen, hade bara 20 år tidigare varit ett utfattigt jordbruksland men hade också till följd av kriget uppnått status som supermakt. Det förfogade över världens största armé och kontrollerade hela Östeuropa. Framgången hade dock skett till ett oerhört högt pris i mänskligt lidande. Polen fick sitt territorium starkt reducerat med en gigantisk folkomflyttning, från de östra regionerna som togs över av Sovjetunionen till nya västra och norra områden som togs över från Tyskland, som följd, samtidigt som den tyska befolkningen fördrevs. Dessutom anser man från polsk sida att de västallierade svek Polen genom att överlåta det till Stalin^{[2] [3]} - Polenfrågan fick ingen uppmärksamhet på konferenserna mellan USA, Storbritannien och Sovjet i Teheran och Jalta, och styrkeförhållandena fick bestämma gränserna för den sovjetiska kontrollen ^[4], vilket fastställdes vid Potsdamkonferensen. På liknande sätt blev även de andra länderna i det blivande östblocket hanterade med ett antal folkrättsliga frågetecken då alla beslut togs utan att länderna ens tillfrågades. Tjeckoslovakien överläts till Hitler vid Münchenkonferensen och sedan efter kriget till Stalin. Den officiella avsikten hos de västallierade att låta demokratiska fria val avgöra de öst- och centraleuropeiska ländernas politiska framtid fullföljdes inte. Rättslig uppgörelse med nazisternas brott fick en klar punkt på efterkrigsagendan, både inom öst och västblocket, medan brott begångna av den sovjetiska makten och de östeuropeiska lydstaterna var under lång tid tabu, till exempel Katynmassakern, massdeporteringar till GULAG och terror av NKVD och dess underställda nationella säkerhetsstyrkor.

Storbritannien blev i efterhand något av en förlorare, trots att landet förklarat krig mot Nazityskland bara två dagar efter invasionen i Polen 1939 och tillsammans med USA och Sovjetuionen kunde diktera Tysklands kapitulationsvillkor vid krigets slut. De kommande decennierna avvecklades nästan hela kolonialväldet och eran som jordens mäktigaste stat var över. Överhuvudtaget bidrog kriget starkt till att samtliga stormakters kolonialvälden i Afrika och Asien efterhand avvecklades.

Den stora koalitionen mellan USA, Sovjetunionen och Storbritannien bröts snabbt efter kriget då Nazityskland inte längre fanns som en gemensam fiende för Sovjetunionen och de västallierade. Inom några år hade det s.k. kalla kriget inletts och Europa delats politiskt, inklusive Tyskland: ett block nära allierade med USA och ett annat block med sovjetiska lydstater i Östeuropa. Det kalla kriget ledde till en våldsam kapprustning mellan de två supermakterna och gav upphov till mängder med andra konflikter, som till exempel Koreakriget och Vietnamkriget. Kalla kriget upphörde först med de europeiska kommunistregimernas fall i slutet av 1980-talet.

Läs mer på Wikipedia.